YES, sovmorgon! (sista gången på väldigt länge?)

Vi har kanppt varit vakna i en timma, hur sjukt är inte det? Klockan halv elva valde Vincent att vakna och väcka mig. Jag har ju berättat hur underbart jag tycker att det är att få vakna sida vid sida. Idag valde han att vrida på mitt huvud och titta med stora ögon och fyra av ett leènde, så himla mysigt. Tog sedan upp mobilen för att kika vad klockan var, gissa om jag knappt kunde tro mina ögon. Ärligt talat trodde jag att klockan ställt om sig själv.. men icke sa nicke.

Barnet verkar vara glatt idag också, hoppas att det håller i sig. Igår var han en liten gnällfisunge hela dagen som kunde bryta ihop för minsta lilla. Under vissa sekunder ville jag säga upp mitt föräldrakontrakt, om det nu hade funnits något sådant. Det var riktigt påfrestande, men det är rätt mycket just nu med allting känner jag. Jag föder liksom snart, jag är stressad över saker som ska hinnas med, jag har sjukligt ont i ryggen så fort jag inte är uppe och går, Jag sover dåligt på grund av ryggont och kisspauser.

Sedan så tror jag Vincent känner av att något är på gång. Han redan blivit väldigt mammig och vill ha allas uppmärksamhet. Bara att prata i telefon kan vara en pers eftersom han vill upp i famnen då. Men jag förstår självklart att han har sina faser och att vi får ta oss igenom dem. När bebbe kommer kan jag nästan lova att jag får två små igen. Jag får då inte "glömma bort" mitt stora men ändå så lilla barn. Kommer försöka göra så att R får ta bebisen rätt mycket då jag inte ammar och ägna så mycket tid och kärlek som möjligt på Vincent. Svartsjuka kommer säkerligen uppstå det anser jag som fullt normalt. Vincent måste få vara med och hjälpa till med sitt syskon och känna sig delaktig. Det är inte bara mammas bebis utan faktiskt hans lillebror/lillasyster!

Det är mycket tankar som snurrar nu, snart är man liksom där..

Kommentarer



Name Mail Blog

Trackback
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!