En liten hälsning från pyret till mamma
Idag kände jag Pyret, det måste ha varit han. Vincent låg och vilade på min mage, plötsligt kände jag något. Låg och kände efter ännu mera och det kom igen. Det var som att en bubbla sprack precis innanför min mage, två till tre gånger. Som att den där bubblan knuffade lite på "magväggen". Men jag är ändå på något vis lite osäker, jag vill känna mer. Bekräfta att det verkligen var du, lilla älskade barn.
Är det nu som det äntligen ska börja?
Är det nu som vi ska skapa ett allt starkare band till varandra?
Finni - Elliotts morsa
Jag tror helt ärligt att han är lite rädd för att faktiskt känna något, precis som du säger. Det är liksom lättare att strunta i hela baletten. Han har ju levt i förnekelse och sagt att det inte är hans barn hela tiden, men när faderskapet bekräftades måste han nog blivit rätt paff.
Jag hoppas att det blir bra en vacker dag :)
Tack för dina fina ord. Kram!
Emilie- Mamma till Liam
gud så härligt, första gången jag kände det belv jag helt ställd, jag vissste inte om det var mysigt eller äckligt. Jag får känna efter igen nästa gång jag blir gravid, tror det är annorlunda andra graviditeten för då vet man lite vad man kan vänta sig =)
