Jag har så svårt att förstå hur jag ska kunna älska någon så som jag älskar Vincent. Jag känner skuld gentemot vårat kommande barn, kommer kärleken verkligen räcka till? Hur ska jag kunna tycka att det barnet är det vackraste som finns? Vincent är det vackraste och mest underbaraste jag har. Varje dag ser jag på honom och undrar hur han kan vara så perfekt. Är han verkligen min unge? Gick vi runt och bar på de generna? Ofattbart!

Jag känner mig dum för att den här graviditeten inte är lika speciell. Självklart längtar jag och känner den där lyckan i kroppen när jag tänker på den lilla. Jag är nyfiken på vem som ligger där inne och sprattlar om kvällarna. Och visst kommer jag att älska detta barn.. men min kärlek till Vincent kan skrämma mig lite för den är så otroligt enorm.