Jag somnade redan klockan åtta ikväll, fällan med att ligga bredvid och natta sitt barn. Men det är ju så fruktansvärt skönt och mysigt. Finns nästan inget bättre än att ligga tätt intill och höra hur hans bröstkorg lyfter av hans andetag. Han lever, vi har gett honom livet och han han gett oss meningen med det.

R fick jobbet idag, jag är så glad för hans, min och Vincents skull. R slipper mer eller mindre vantrivas (förhoppningsvis) och vara hemma med familjen mer. Jag slipper sova ensam och sakna och Vincent får ha sin pappa hemma mer än på helger. Toppen!

Nu ska jag kika på lite webbtv. Men vi kan väl hålla tummarna för en solig morgondag?!