Vilken jäkla morgon, Vincent har gått mig på nerverna heeela förmiddagen. Ibland är det verkligen som att han vaknar med en uppgift, att reta gallfeber på morsan. När den var väl utförd slutade det med att han grät sig till söms för att jag tvingade honom att ligga i sängen och sova efter lunch.

Typ två timmar senare vaknar han upp och vi är bästisar igen. Vi busar och skrattar och har precis ätit ett gott mellanmål med yogurt och "Äppe". Hoppas detta humör håller i sig tills hans farmor kommer och leker efter jobbet. Blir straxt en promenad med hunden, på morgonpromenaden satt Vincent i vagnen och höll i kopplet. Snacka om stolt kille.