Ibland frågar jag mig om det verkligen är värt att ha Vincent på dagis (vilket det såklart är). Idag blev han så fruktansvärt ledsen och grät som om jag aldrig mer skulle komma tillbaka. Jag vet ju att det är så ibland (nästan hela tiden numera) men det gör så fruktansvärt ont i hjärtat. Jag måste ju klara av att ge en puss och säga hejdå och bara vända ryggen till och gå.. men det är så svårt. Jag vill bara krama om honom och säga "det är klart att du får följa med hem igen!!!".. suck.

Nu är vi i alla fall hemma igen (kl.09.29). Man ser visst inte vilken tid jag postar mina inlägg, så jag skriver tiden så länge. Måste nog pilla lite för att hitta felet, eller byta design helt.

Eftersom Nova bytte blöja och käkade för att sedan somna om igen, så har jag tid för bloggen. Tänkte lägga upp lite bilder från våran paketöppning hemma hos min mormor och morfar i måndags. Även ett bildresultat på min viktnedgång.