ORO

Bebis har varit näst intill still hela dagen. Blev rätt oroligt nu framåt kvällen och har buffat och knuffat för att få ett svar tillbaka. Men det har varit en väldigt envis liten krabat, det vet jag nu eftersom det är början på något som kallas fullrulle där inne i magen. Lagom till läggdags, men jag är glad.. mitt barn rör på sig! Kan släppa de där hemska tankarna om att något skulle hänt och "ska-jag-åka-in" paniken..

Jag är inte rädd för smärtan att föda barn igen. Jag är rädd för att förlora den lilla skatt som jag burit på i nio månader. Jag är rädd att något går snett och att jag blir en mamma bärande på sorg. Jag är också rädd för att jag ska försvinna och Vincent ska behöva leva och växa upp utan mig. Den där hemska smärtan kan slänga sig i väggen, den skrämmer mig inte det minsta.


Nu är det dags att försöka sova. Hade ett litet litet släng av mensvärk för ett tag sedan. Så startade allt med Vincent, fast då blev den kraftigare väldigt snabbt. Sover gärna natten igenom och föder barn imorgon! Det hade varit något :)


Kommentarer

Vildas mamma

Skönt för dig att kunna hantera smärtan så... för mig var det allt runt omkring och även smärtan som blev alldeles för mycket för mig att hantera. Vet inte hur sjutton jag skulle kunna föda en unge till... men klart det kanske inte blir samma sak då. Allt det där runt omkring menar jag.



Önskar dig all lycka till.



Förstår den där rädslan. Jag kan också känna ibland att det skulle vara så jobbigt om jag och Vilda förlorade varandra... och det blir liksom panik utav det. Får hålla tankarna borta. Men så tänker jag... vart skulle hon ta vägen, om både jag och M försvann? Hemska tanke... finns ingen jag vill hon ska bo hos... får helt enkelt ta och leva föralltid!



Puss!

22:57:07 / 2010-10-03



Name Mail Blog

Trackback
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!