UL, FLICKA ELLER POJKE?
Sådär, nu ska jag berätta om dagens stora händelse. Dagen började med att Vincent inte ville vakna förns halv nio, hur underbart är inte det? Då får jag inte glömma att berätta att han somnade kvart över sju, sovrekord typ! Vi tog oss upp, plutten fick lite välling och sedan tog vi ett bad tillsammans. Han är så vacker när vattnet klumpar ihop hans ögonfransar och han tittar på mig med sina stora fina ögon. Och det där alldeles underbara flinet han har värmer mitt hjärta hundra gånger om. Ibland får han tiden att stanna och lyckan att flöda, precis som idag.
Efter badet gjorde jag i ordning lite mannagrynsgröt, skulle se om det var ett alternativ till frukost framöver. Det gillades verkligen "DÄ DÄ DÄ *pekar*" på skålen, sekunden efter varje tagen tugga. Vid dröjsmål "DÄDÄDÄ NAN-NAN-NAN *peeeeekar*"
Runt halv två tiden tog vi oss in mot stan, Skönt att mormor och morfar bor huset bredvid läkarhuset i odenplan. Vi gick upp dit och käkade lite lunch innan det var dags. Vincent fick sitta på en vanlig stol och äta från en tallrik på bordet med en gaffel, OJ oj oj.. vad stor och stolt han kände sig. Efter den sena lunchen så stannade Vincent kvar uppe hos mormor och morfar. Det gick ingen nöd på honom eftersom morfar pressat lite apelsin juice, han tittade knappt åt vårt håll när vi gick.
Väl uppe i väntrummet brast det för mig. Om jag ska vara ärlig så hade jag väntat mer på denna händelse då jag väntade Vincent. Det kändes mer speciellt då, vilket kan kännas lite dumt. Kan ha att göra med att det inte var allra första gången nu, och att jag visste hur det skulle gå till och se ut. Kanske också för att jag bestämt mig för att inte kolla vad det var för kön på bebisen vi väntar nu. Men just där när det var så nära, då kom tårarna, glädjen och oron. Tänk om min lilla älskling inte skulle må bra, tänk om något skulle vara helfel. Tänk att jag skulle få se pyret om si sådär några minuter. Tänk att jag faktiskt var där för att vi ska få ett till barn. JA alla de där känslorna på en och samma gång.
Fick vänta lite innan det var min tur, tiden gick såå långsamt. Men tillslut var det dags, upp på britsen och ner med mammabyxorna. På med det där klegget på magen och apparaten närmade sig. Klegget kletades ut och VIPS där låg Pyret. Även fast jag såg med mina egna ögon kändes det så lustigt att jag faktiskt har ett barn i magen. Som jag tidigare skrivit så hinner jag inte riktigt tänka på att jag är gravid. Men där låg det livs levande beviset med ett litet hjärta som slog för fullt. Jag skrattade och kände lycka samtidigt som jag bara låg förbluffad och tittade på skärmen. Jag har nog ändå inte riktigt förstått än tror jag. Hela pyret kollades igenom, blev lite svårt med hjärtat eftersom den låg med ryggen mot. Så jag fick resa mig upp och skaka lite på magen och tillslut fick de en bra vinkel. Det var verkligen en lättnad att allt såg bra ut, vad mer kan man önska sig?.. Under hela undersökningen ville jag fråga vad det var för kön, men hejdade mig faktiskt. Om min nyfikenhet är så stark nu så kommer det vara så jäkla spännande under förlossningen. R ville dessutom inte att vi skulle kolla så vi körde på det. Men när sköterskan gick igenom lårbenen så kollade jag lite extra noga. Men vem är jag att bedöma kön liksom, det där ser nog inte jag.. men kanske..!
Fick med mig sju bilder på vårat lilla pyre, tyckte inte att de blev lika skarpa och bra som på Vincent. Men visst ser man bebisen och nu sitter de upsatta på kylskåpet. Har även känt av rörelser idag, mer än tidigare. Lustigt att det var exakt samma dag som UL precis som när vi väntade Vincent.
Enligt UL så är beräknad födsel den 9 Oktober. Är alltså idag i v.18+1 istället för 18+3. Varje söndag är det en full vecka och varje måndag går vi in i en ny. Sköterskan sa även att det är nittonde kalender veckan just nu vilket innebär att den veckan jag är i är även allas kalender vecka. Lätt att hålla koll, eller så kanske det bara blev rörigt nu.
Efter Ul så hämtade jag en glad liten kille och åkte hem. Blev inget besök för att titta på Vincents nyfödda lilla faster. R fick åka dit själv, jag är ju så satans förkyld så det får vänta. Ingen bra ide att komma där med mina baciller och kanske smitta det vidare. Får gosa med henne när vi kommer hem från spanien igen. När R kom hem så åkte vi och käkade i kista food court, blev sushi för mig. Det var sjukt najs, som jag har längtat! Alltså en bra dag utöver denna hemska förkylning som bjuder på extrem snuva och nysningar gånger tusen.
JAHAPP! Min dator vill inte riktigt sammarbeta med minneskortet. Blir (SVARAR INTE) på mappen. Försöker senare igen eller imorgon!!!
Efter badet gjorde jag i ordning lite mannagrynsgröt, skulle se om det var ett alternativ till frukost framöver. Det gillades verkligen "DÄ DÄ DÄ *pekar*" på skålen, sekunden efter varje tagen tugga. Vid dröjsmål "DÄDÄDÄ NAN-NAN-NAN *peeeeekar*"
Runt halv två tiden tog vi oss in mot stan, Skönt att mormor och morfar bor huset bredvid läkarhuset i odenplan. Vi gick upp dit och käkade lite lunch innan det var dags. Vincent fick sitta på en vanlig stol och äta från en tallrik på bordet med en gaffel, OJ oj oj.. vad stor och stolt han kände sig. Efter den sena lunchen så stannade Vincent kvar uppe hos mormor och morfar. Det gick ingen nöd på honom eftersom morfar pressat lite apelsin juice, han tittade knappt åt vårt håll när vi gick.
Väl uppe i väntrummet brast det för mig. Om jag ska vara ärlig så hade jag väntat mer på denna händelse då jag väntade Vincent. Det kändes mer speciellt då, vilket kan kännas lite dumt. Kan ha att göra med att det inte var allra första gången nu, och att jag visste hur det skulle gå till och se ut. Kanske också för att jag bestämt mig för att inte kolla vad det var för kön på bebisen vi väntar nu. Men just där när det var så nära, då kom tårarna, glädjen och oron. Tänk om min lilla älskling inte skulle må bra, tänk om något skulle vara helfel. Tänk att jag skulle få se pyret om si sådär några minuter. Tänk att jag faktiskt var där för att vi ska få ett till barn. JA alla de där känslorna på en och samma gång.
Fick vänta lite innan det var min tur, tiden gick såå långsamt. Men tillslut var det dags, upp på britsen och ner med mammabyxorna. På med det där klegget på magen och apparaten närmade sig. Klegget kletades ut och VIPS där låg Pyret. Även fast jag såg med mina egna ögon kändes det så lustigt att jag faktiskt har ett barn i magen. Som jag tidigare skrivit så hinner jag inte riktigt tänka på att jag är gravid. Men där låg det livs levande beviset med ett litet hjärta som slog för fullt. Jag skrattade och kände lycka samtidigt som jag bara låg förbluffad och tittade på skärmen. Jag har nog ändå inte riktigt förstått än tror jag. Hela pyret kollades igenom, blev lite svårt med hjärtat eftersom den låg med ryggen mot. Så jag fick resa mig upp och skaka lite på magen och tillslut fick de en bra vinkel. Det var verkligen en lättnad att allt såg bra ut, vad mer kan man önska sig?.. Under hela undersökningen ville jag fråga vad det var för kön, men hejdade mig faktiskt. Om min nyfikenhet är så stark nu så kommer det vara så jäkla spännande under förlossningen. R ville dessutom inte att vi skulle kolla så vi körde på det. Men när sköterskan gick igenom lårbenen så kollade jag lite extra noga. Men vem är jag att bedöma kön liksom, det där ser nog inte jag.. men kanske..!
Fick med mig sju bilder på vårat lilla pyre, tyckte inte att de blev lika skarpa och bra som på Vincent. Men visst ser man bebisen och nu sitter de upsatta på kylskåpet. Har även känt av rörelser idag, mer än tidigare. Lustigt att det var exakt samma dag som UL precis som när vi väntade Vincent.
Enligt UL så är beräknad födsel den 9 Oktober. Är alltså idag i v.18+1 istället för 18+3. Varje söndag är det en full vecka och varje måndag går vi in i en ny. Sköterskan sa även att det är nittonde kalender veckan just nu vilket innebär att den veckan jag är i är även allas kalender vecka. Lätt att hålla koll, eller så kanske det bara blev rörigt nu.
Efter Ul så hämtade jag en glad liten kille och åkte hem. Blev inget besök för att titta på Vincents nyfödda lilla faster. R fick åka dit själv, jag är ju så satans förkyld så det får vänta. Ingen bra ide att komma där med mina baciller och kanske smitta det vidare. Får gosa med henne när vi kommer hem från spanien igen. När R kom hem så åkte vi och käkade i kista food court, blev sushi för mig. Det var sjukt najs, som jag har längtat! Alltså en bra dag utöver denna hemska förkylning som bjuder på extrem snuva och nysningar gånger tusen.
JAHAPP! Min dator vill inte riktigt sammarbeta med minneskortet. Blir (SVARAR INTE) på mappen. Försöker senare igen eller imorgon!!!
Kommentarer
Anna
Åh vad underbart! Vilken lättnad att allt såg så bra ut:) Och duktigt av er att inte kolla kön, måste vara jättesvårt att hålla sig hihi!
Vivi
Åh, jag blir rörd när jag läser dina ord. Så himla skönt att allt såg bra ut och jädrar vilken spänning det kommer bli på förlossningen! :) Även fast jag är nyfiken tycker jag att det är kul att ni lämnar svaret till förlossningen! :) Det viktigaste är ju som sagt att allt såg bra ut! :)
Kram Vivi :)
Trackback
