Jag saknar min vackra, goa, snälla, roliga, glädjespridande, underbaraste bästa vän. Det är så frustrerande när jag varje dag tar upp mobilen för att ringa men får lägga ner den igen. Vad vore livet utan just den personen som står en närmst. Får jag välja mellan att ha en ända vän som Becka eller massor av andra då är valet självklart. Finns igen som är så äkta för mig som du. Så kom hem NU, en hel vecka är alldeles för lång tid.. förstår du inte att jag lider?

(På kvällarna när den lilla sparkar där inne, då vill jag lägga din hand på magen så att du får känna. För jag vet ju att du längtar så efter den lilla flickan, haha)

Två bitar av mitt hjärta! De har borrat sig in och bosatt sig där och kommer aldrig ut igen.