Idag var det nära ett nervsammanbrott för mig. Även fast det får mig att känna mig som en dålig mamma så intalar jag mig själv att det är okej. Man kan inte orka med allt hela tiden.. så är det ju. Vincent var extremt krävande och gjorde allt han inte fick göra.. om och om igen. Han har kommit in i en period då han skriker rakt ut då han inte får som han vill. Vad det än handlar om, det kan räcka med att jag står i vägen lite för honom. Han skriker, gråter, slänger sig på golvet och sprattlar med benen. Ibland vill jag bara göra likadant och skrika tillbaka eller bara gråta.. som idag. Vincent, värmen och graviditeten tog kål på mig, jag brukar ha tålamod men det blev för mycket. In i rummet och få lillskiten att sova, där låg han stilla och stirrade i taket ett bra tag. Jag låg bredvid och låssades sova men kisade för att se vad han höll på med. Vet ni vad han gör då? Han tar ut nappen och pussar mig med ett jättesmack, jag kunde inte sluta le. De där två timmarna innan var som bortglömda, straxt där efte somnade han och sov en timme. När han sov kom Jossan och Maria hit så det blev massa bus i poolen ute på altanen för Vincent när han vaknade. För en stund sedan åkte R i väg med Vincent och jag kunde sätta mig i soffan och andas ut. När jag väl sätter mig ner och tar det lugnt, det är då jag påminns om att vi väntar bebis. Den lilla krabaten där inne vaknar till liv och det är hur mysigt som helst. Det är väl mest därför det känns som att bebisen inte rör sig lika mycket som Vincent gjorde, jag får ju sällan en lugn stund. Och det är när jag ska sova som vi får lite kontakt med varandra.

Summakardemunna = Hemsk förmiddag & Kanon eftermiddag!!!